hej fina

jag vet inte riktigt vart jag står längre om jag ska vara ärlig.
ena sekunden är min kropp, hur jag ser ut viktigast i världen, finns ingenting annat, jag skiter i allt annat viktigt.
men jag vill inte ha det så, så ibland kan jag komma i någon konstig insikt att ingenting kommer fungera med att svälta sig själv.


jag har massor med vänner som mår lika kasst som mig. som jag brukar granska i smyg.
de äter ingenting. mår ännu sämre, hetsar sedan, går ner i vikt i 1 månad men orkar inte leva på luft längre och går upp allt + lite till. jag ser också hur bandet med de som betyder allra mest sakta tynar bort.

jag vill inte ha det så

jag vill leva, hitta mitt levnadssätt, jag tror att jag är inne på rätt väg. men är fortfarande för rädd för att gå upp i vikt. jag och mamma har kommit varandra så himla nära nu. det är jobbigt eftersom hon vet hur ätstörd jag är, men det har blivit bättre nu sedan hon hittade mina BURN .. inga mer spydiga komentarer om MAT MAT MAT MAT MAT. jag älskar min mamma.